Inatt hade jag en hemsk dröm, jag var adopterad. Mina föräldrar berättade det för mig, dom fick mig när jag var 3 år gammal. Det var den värsta känslan jag någonsin haft i en dröm, jag skrek, grät och sprang omkring och gjorde sönder en massa saker. Hela mitt liv hade varit en lögn, jag hette egentligen inte Joanna, jag var inte den personen jag egentligen var. Jag funderade om varför mina riktiga föräldrar lämna bort mig, hade jag några syskon?

Jag vaknade, pulsen var hög och jag var anfådd, det tog ungefär 20 sekunder innan jag förstod att allt bara hade vart en dröm. Jag vart så jävla lättad.
Om jag någonsin adopterar ett barn, så sku jag berätta från början att den var adopterad och inte ljuga. För jag kan tro att känslan jag hade i drömmen skulle vara miljoner gånger värre i verkligheten.
Ja, men jag har iaf haft en väldigt dålig nattsömn, mitt huvud känns som om det skulle sprängas närsomhelst.
xoxo Joanna